Pensionärsdagar med friskt knä – ”Tur att detta äntligen blev av”

Anne har genomgått en knäprotesoperation och rehabiliteringen har gått utmärkt. Hon har nu kunnat återgå till de hobbyer hon saknat. I början av rehabiliteringen tog hon små men samtidigt stora steg tillsammans med fysioterapeuten.

Anne, 64, fick veta att hon har artros redan för över tio år sedan. Åren gick och ibland värkte hennes knä mer och ibland mindre. Trots smärtorna tog Anne sig igenom arbetsdagar, promenader, vattengymnastik och dagliga sysslor. Knäprotesoperationen hägrade vid horisonten, men enligt Annes eget önskemål var det ingen brådska.

Jag trivdes på mitt jobb och hade därför skjutit upp operationen flera gånger, berättar Anne som arbetade som kommunikatör.

Anne gick i pension hösten 2019. Då haltade hon när hon gick och knäet värkte även vid vila. Det gick inte att vänta längre.

Det fanns inte längre någon annan lösning. Vid den tidpunkten hade allt brosk i knäet försvunnit och det var stora förslitningar.

Operationen ägde rum på Tyks Ortos kirurgiska sjukhus i november 2019. Anne förberedde sig inför operationen med blandade känslor. Patientberättelser som hon hörde och stöd från vännerna gav henne hopp för framtiden.

Bekanta och bekantas bekanta berättade om sina egna upplevelser. Inte en enda av dem sa att operationen inte hade lönat sig. Hon berättar att hon hörde av andra att det skulle bli bättre att röra sig efter operationen.

Efter protesoperationen får man åka hem direkt som det är möjligt. Annes operation var lyckad och hon blev erbjuden att åka hem efter två dagar på avdelningen. Anne ville dock stanna en extra dag.

Jag kände mig grymt osäker på att gå med kryckor, och kunde inte riktigt använda dem.

Anne övade på att använda sina nya hjälpmedel tillsammans med fysioterapeuten. Tillsammans gick de i avdelningens korridorer, tränade på att gå i trappor och finslipade tekniken. Protesavdelningens fysioterapeut Salome jobbade tillsammans med Anne och möter i sitt jobb många patienter som delar Annes känslor.

Efter protesoperationen kan patienterna dra sig för att använda hjälpmedlen och utföra övningarna. För en del är kryckorna bekanta sedan tidigare och då är de är klart säkrare när det är dags att börja röra på sig. Överlag vänjer sig de flesta snabbt med att gå med kryckor. Vi fysioterapeuter har en viktig roll i att uppmuntra och motivera patienten. Man måste uppmuntra och noggrant motivera användningen av hjälpmedel. När de lärt sig den rätta tekniken upptäcker många att rädslorna var ogrundade, summerar Salome.

Anne åkte hem den tredje dagen. Vänner och familj hade levt med i händelserna på sjukhuset och var redo att hjälpa.

Jag bor ensam, så stödet från den närmaste kretsen var ett måste. Min manliga vän uppmuntrade mig att göra knä-övningarna. Han har tillsammans med mina kära vänner spelat en stor roll för min rehabilitering. Jag fick mycket praktisk hjälp, god mat och gott sällskap. Det är i nöden man känner sina vänner, tackar Anne.

Det har nu gått fyra månader sedan operationen i november. Efter operationen gick Anne en gång hos fysioterapeuten på Tyks Orto och sedan två gånger hos hälsocentralens fysioterapeut. Denna vår har hon träffat en endoprotes-sköterska. Efter allt som varit är Anne nu nöjd och lättad.

Jag har fått bra och professionell vård. Det var bra att operationen äntligen blev av.

Proteskomponenterna är framtagna och gjorda för att hålla i årtionden. Annes protes har möjliggjort att hon har kunnat återgå till sina älskade hobbyer. Även den snöfria vintern har enligt henne varit bra.

Jag har bra kunnat röra på mig eftersom det varken funnits snö eller is. Nu när våren kommer vill jag ut och promenera på Runsala, planerar Anne.

Text: Anna Lentivuori